RHFU (RäddningsHundFörarUtbildning) 2-9/4 -06.

 BILDER

Den allra sista utbildningsveckan innan man kan bli gk räddningshundsekipage genomfördes vid räddnings skolan i Skövde. Slutklämmen på en 1,5 år lång utbildning. Hunden är färdig, nu ska man bli gk ekipage och därmed få ut sitt efterlängtade tjh-cert.

Försökte göra det kortfattat, men det gick inte. Här kommer ett sammandrag av vad vi utsattes för under dessa dagar.

Måndag – torsdag.
Hundvisitation, hundsjukvård. Ledarskap-gruppdynamik-OBBO. Grunderna i radiohantering. Repetition av karta, kompass och koordinatsystem. Praktisk orientering med radiohantering och koordinater. Sök taktik & teknik teori samt praktiska övningar. Utbildningskontroll av hunden. Repetition av sjukvård L-ABCDE med bla nedkylning och brännskador. Teori i risker och säkerhet vid uppdrag. Sök och räddningstaktik samt gruppchefsövningar.

ÖVNING: Skogs-sök i 2,5 timme. Knädjup snö där diverse ris och vattendrag dolde sig käckt under snötäcket. Allt som oftast dök man som en säl handlöst framåt, då man lyckats fastna med en fot i något. Rejält på fötterna är ett måste och vatten-flaskan i fickan. Så ska man ha koll på hunden, läsa den hela tiden OM den får vittring av borttappad person. Karta, kompass, koordinat rapportering via komradio varje halvtimme till räddningsledningen, avstånd till de andra i sökteamet. Inte minst koll på sina egna fötter. Det blev lite rörig i huvudkontoret, med en kartläsare så blev det lite enklare. Det gick bra och vi fann mannen.

Efter den ”friska” skogsturen var det dags för utbildningskontroll av hunden.

Så kom fredagen då högsta växeln lades i – slutövningen.

10 hundar med förare och packning lastades upp på ett lastbilsflak. Det vill säga att hunden lyfts upp och föraren får hoppa/klättra in medan vår ”ledning” stressar oss att skynda på. Sittandes på golvet fick vi en färd som liknades mer vid virvelvind på tivoli än normal bilkörning.
Urlastning vid första kontrollen.
* Montera ihop en slagborr, få igång den och vi fyra i vår grupp skulle göra 4 hål i betongen.
* Ny lastbilsfärd till nästa station.
* Roddmaskin, 500 meter max 2 minuter.
* Ny lastbils skjuts.
* Rappellering av hundförare. 2 ½ våning upp var det bara att kliva ut genom fönstret och fira ner sig i ett rep. En HÄFTIG upplevelse, hur kul som helst !
* Snabblunch under tidspress.
* Sökuppdrag till sen kväll. Då sökte vi efter saknade personer i olika miljöer, hus och i terrängen. Vi fann ”skadade” som skulle tas om hand och transporteras till uppsamlingsplats. Vi fann hundrädda, hysteriska, dövstumma, fastklämda, medvetslösa mm.
Vi sov gott den natten.

Lördag morgon:
Vi blev instängda i ett mörkt rum med ståldörr, den ”kärvade visst” så våra lärare slog och slog igen den ett antal gånger. Allt för att belasta hundarna. Direkt efter fick jag och Loka krypa/klättra igenom en labyrint av burar i mörker, med lite ledljus tillsammans med Susanne & Tintin. När vi nästan var framme så spelade de utländsk musik på högsta volym. Allt för att stressa oss.
Därefter skulle hunden bäras över en asfaltsväg och fram till ett långt och trångt glasfiber-rör som vinklar 2 ggr och avslutas med ett uppförslut. Min hund och jag hade lite olika åsikter om åt vilket håll vi skulle. Så jag fick knuffa henne framåt samtidigt som lärarna slog på rörets utsida med metall-stänger. Som vanligt skrek de att vi skulle skynda oss. Väl uppe med rejäl värme i kroppen så fortsatte krypandet i ett tunnelsystem under marken. En lucka upp ur ett skyddsrum ledde oss till ett sökarbete i eländig rasmiljö. Jag skickade Loka på sök och hon bara gav sig iväg. En klockren markering gjorde hon trots all påfrestning. Vi fick beröm för gott arbete och det kändes jätteskönt.
Därefter skulle hundarna hissas upp 2,5 våningar, tas emot av två främmande människor. Jag fick ta henne nerför en jättebrant trätrappa som leder rakt ner i ett hus fyllt med cementblock, som är jätte jobbiga att gå på då de är mkt ostabila. På vägen ner avlossades ett skott bakom oss. Väl nere skulle hon jobba med lyftselen på sig och ytterligare ett skott avlossades. Loka markerade en lärare. Inget fel i det. Hur ska hon kunna veta vem som är borttappad eller inte. Selen fick vi ta av för hon kunde inte jobba med den på. Så hittade hon sin figurant och det blev pusskalas mellan två stenblock. Är man pussig flat så är man. Koppelsök runt en buss som vält i en slänt var dagens och kursens sista övning. Så följde hopplockning av hundburar, städ av minibussarna vi fått låna. Flera timmars väntan innan resultatet kom. Vi klarade det!

Trött med ömmande muskler, blåmärken lite varstans är minnet av en intensiv vecka som avslutade vår utbildning till godkänd räddningshund inom Sveriges gränser.

Nu återstår regelbundna funktionskontroller om-ifall-att man behövs någon gång. Vill man gå vidare när man är mogen för det, så kan man pröva till den internationella styrkan för utlandsuppdrag.

Vi gjorde vårt allra bästa och det gick vägen.
/Caroline & Loka